Ingenting är lätt i livet. Så också när det gäller ett kunskapsberoende och erfarenhetsberoende yrke som veterinär. Resultatet av en undersökning och behandling är i hög grad avhängigt var den konsulterade veterinärens kunskapsnivå ligger. Och då menar jag inte bara hur många böcker eller vetenskapliga artiklar eller hur många patienter som denna veterinär har erfarenhet av. Det som troligen är den viktigaste faktorn är ett ÖPPET SINNELAG (att tänka utanför boxen) och viljan att förkovra sig. Detta innebär också att HUR man löser ett problem inte är lika viktigt som ATT man gör det. Läs mera här nedan för att förstå vad jag menar.

 Kunskapsnivå 1 – Omedveten Okunskap

Här befinner sig väl de flesta nyutbildade veterinärer. Man tycker man kan allt. Man har färska kunskaper från högskolan och en fast, stabil teoretisk kunskapsbank att stå på. -Vad mer finns att lära! Man är helt omedveten om den enorma kunskapsmassa som finns där ute och med den utbildning man fått i bagaget är man helt säker på att man vet det mesta som behövs. MEN… rätt som det är börjar man ana att man trots allt inte vet allt. Det finns luckor och man börjar så småningom (förhoppningsvis) förstå att man nog behöver hjälp för att gå vidare. Man kommer in i nästa kunskapsnivå.

Kunskapsnivå 2 – Medveten Okunskap

Nu börjar man tvivla på sin egen kompetens. Man tycker plötsligt att man just inte vet någonting längre. Man börjar söka efter något annat än rena faktakunskaper – man letar erfarenheter. Man inser så smått att den teoretiska grunden man har inte kan förklara allt och den där kollegan som man fnyste lite åt och tyckte var en konstig prick – kanske finns det något hos honom/henne som inte är så dumt. Med denna insikt börjar man söka annan kunskap än vad som finns i böcker och andra publikationer och kanske når man så småningom nästa kunskapsnivå.

Kunskapsnivå 3 – Medveten Kunskap

När man når denna kunskapsnivå har man en rik och omfattande arsenal av kunskap och erfarenhet att ta till när man står inför en patient. Man har en rik arsenal av möjliga diagnoser i sitt medvetande. Från att i kunskapsnivå 1 kanske ha 4-5 olika möjliga diagnoser att välja mellan, så har man i kunskapsnivå 3 kanske 10 gånger flera. Det är många alternativ att gå igenom men man har nu utvecklat ett ännu mera öppet sinnelag. Om det i böckerna står att en viss diagnos är ovanlig så har man nu insett det skrivna ordet inte alltid är rätt. Man vågar lita på sina egna erfarenheter mera än vad andra säger. Med tiden kan man nu komma in i nästa kunskapsnivå.

Kunskapsnivå 4 – Omedveten Kunskap

Här behöver man inte fundera så mycket – man bara gör det. Diagnoserna och behandlingsalternativen kommer omedvetet och intuitivt. Man har fått en diagnostisk säkerhet. Men man slutar inte att försöka förbättra sina kunskaper ändå. Det som dessutom kännetecknar nivå 4 är den ständiga glädjen att lära sig mera.

De som vandrar genom dessa kunskapsnivåer är sannolikt de som har ett öppet sinnelag – en förutsättningslös vilja och strävan att hela tiden lära sig mera  – de som känner glädje för varje dag de lärt sig något nytt. Och framförallt att denna önskan att lära sig ALDRIG tar slut. Visst tar det tid men  det kräver också mod. Vem beundrar ni mest på bilden här ovan – kattens mod – eller hundarnas disciplin?