Longering av häst utan ryttare är en populär metod för att försöka lokalisera hälta eftersom låg-gradiga hältor tycks öka i hältgrad på böjt spår. Metoden undersöktes vetenskapligt av ett forskarteam vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala (M. Hammarberg, A. Egenvall, T. Pfau och M. Rhodin). Studien publicerades nyligen i Equine Veterinary Journal den 2 februari 2015 och hela studien finns att läsa här och heter ”Rater agreement of visual lameness assessment in horses during lungeing”. Det framkom att metoden var ett dåligt sätt att lokalisera hältan till och med för erfarna veterinärer. Framförallt när det gällde hälta från bakbenen.

Gruppen lät 86 veterinärer (43 som ansågs erfarna hältutredare och 43 med mindre erfarenhet) studera 60 olika inspelningar på hästar som blev longerade. Hästarna hade diagnosticerade hältor eller var helt friska. De filmades på hårt och mjukt underlag i båda varven. Uppgiften som veterinärerna hade var att identifiera benet med hälta (benet som uppvisade mest hälta). Det gällde alltså ”bara” att se VILKET BEN hästen hade mest ont i eller om den ansågs helt ohalt. Man skulle också ange hältgraden på en skala från 0 (ohalt) till 5 (kraftigt halt).

Resultatet var nedslående. Veterinärerna i den minst erfarna gruppen var kraftigt oense om vilket ben hästen hade mest ont i eller om den var frisk och i gruppen av erfarna veterinärer var resultatet bättre men inte tillfredställande. Särskilt svårt hade man i båda grupperna att fastställa hälta på bakbenen medan resultatet för frambenen var bättre.

I tidskriften ”The Horse” berättar en av forskarna i gruppen, Veterinärmedicine doktor Marie Rhodin,  att hon anser att det är svårt att använda longering vid hältutredning, vilket visas av att gruppens veterinärer hade svårt att komma överens om vilket ben hästarna var halta på eller om de var friska. Hästens snabba rörelser och det mänskliga ögats dåliga upplösning anser Marie Rhodin vara orsaken till det nedslående resultatet. Läs hela artikeln i The Horse här. Den cirkulära rörelsen skapar en asymmetri i rörelsemönstret även för friska hästar och det är svårt att avgöra när denna asymmetri övergår i hälta säger Marie Rhodin vidare.

Min egen reflektion av saken är att det inte bara tycks vara veterinärerna som har svårt med longering. Det förefaller till och med vara svårigheter att komma överens om hur longering ska stavas på engelska. I den vetenskapligt publicerade artikeln stavas det ”Lungeing” men i The Horse stavar man det ”Longeing”. .