Hästar med en asymmetri av korsets ovansida (alltså mindre musklad på ena sidan) är inte så ovanligt. Orsakerna kan vara många men en inte alltför ovanlig orsak är skador på muskelfäste och/eller ligamentfäste på bäckenvingen (Ilium). Diagnosen är enkel och ställs med hjälp av ultraljudsundersökning. Diagnosen är också viktig att fastställa då en vanlig åtgärd när hästen tappar muskelmassa på korset är någon form av kiropraktisk manipulation. Detta är dock INTE att rekommendera vid skador på muskelfäste eller ligamentfäste i denna region.

Vi diagnosticerar årligen mellan 12-15 fall av skador på muskel-eller ligamentfäste på bäckenvingen vid Euro-Vets Hästklinik. Den rörelsestörning som hästarna uppvisar på rullbandet är ganska typisk vid bäckenskador och motiverar vidare undersökning med hjälp av ultraljud. Om skadan inte är akut ser man också olika grader av muskelförtvining (atrofi) på ena bäckenhalvan. Om atrofien är lindrig (inte så påtaglig som på bilden ovan) är det lättast att se den bakifrån när hästen travar (en rullmatta underlättar diagnosen). Då man höjer bandet och hästen får trava i uppförsbacke ökar symtomenbilden.

Eftersom det är fästet av kroppens mest aktiva muskel för framåtdrivning (gluteus medius) som skadas eller oftare dess mothållande ligament på undersidan av bäckenvingen så är ett vanligt symtom som ryttaren/kusken upplever att kraften i påskjutet bakifrån minskar. Detta märks mest vid till exempel hoppning, klättring eller körning/galopparbete i sand och liknande. Många hästar börjar så småningom visa olika former av protester vid dessa lite tyngre aktiviteter. Det förefaller bli kraftigare symtom när själva muskelfästet skadas än när fästet på det mothållande ligamentet skadas (se bilden nedan). Vi har också haft hästar där båda områdena är skadade.

Troligen är dessa skador traumatiska (hästen halkar, går omkull eller liknande) men kan troligen även uppstå vid kraftig momentan ansträngning av bakbenen typ startmomentet när grinden på startboxen öppnas vid en galopptävling och liknande. Vi har haft skador på många raser och åldersgrupper samt hästar med olika användningsområden.

Skadorna ses nästan alltid i form av så kallade avlossningsfrakturer alltså där det lossnat ett eller flera benfragment från antingen muskelfästet (som på bilden ovan) eller ligamentfästet (som på bilden nedan). När det är muskelfästet som skadas ses till en början även en lokal muskelinflammation i skadeområdet (som på bilden ovan). Vi har sett betydligt flera skador på ligamentfästet (på bäckenbenets undersida) än på muskelfästet (på bäckenbenets ovansida). Och av någon anledning är skadan betydligt vanligare på vänster sida (!?). Detsamma gäller inflammation i SI-leden (ileo-sacralleden, korsbensleden, korsleden som den också kallas) som ju är i samma område av bäckenet som dessa ligament och muskelfästesskador.

Även om vissa försäkringsbolag (till exempel Agria) endast ersätter behandling om skadan lokaliserats med en bedövning (se detta inlägg) så är det helt omöjligt att få någon som helst respons på rörelsestörningen vid en bedövning av dessa skador. Diagnosen är helt och hållet en ultraljudsdiagnos.

Behandlingen är enkel. Hästen går i hage och kan motioneras lätt (inget ansträngande arbete med bakbenen) under konvalescensen. Läkningstiden är ibland lång och man får räkna med mellan 3-6 månader. Det positiva är att ALLA hittills diagnosticerade fall har läkt bra och hästarna har återgått till normal prestationsförmåga. Muskelatrofien KAN bli bestående (men minskar alltid i omfattning) men i övrigt har skadorna läkt utan behandling. De avlossade benfragmenten får ligga kvar och tycks inte utgöra något obehag för hästen. Det är sannolikt skadan på själva bäckenbenet som är den hält-/smärtutlösande faktorn, inte själva benbitarna.

Så denna inte alltför ovanliga skada är: LÄTT att diagnosticera med en bra ultraljudsutrustning-kräver INGEN behandling annat än minskad arbetsintensitet-har en GOD prognos för återgång till normalt arbete-men läkningstiden kan bli LÅNGVARIG.