Meniskskador på hästar är inte så ovanligt (men orsakar inte så ofta problem i form av hälta). Sprickor i menisken (nästan alltid menisken på knäledens insida) ser man ofta vid ultraljudsundersökning men meniskskadan måste vara ganska allvarlig innan den tycks utgöra ett problem för hästen. Man kan diagnosticera meniskskador med hjälp av ultraljudsundersökning eller vid titthålskirurgi (artroskopi). Vilken metod som är bäst undersöktes av Veterinärmedicine doktor Laurie Goodrich vid Colorado State University i Fort Collins Colorado, USA. Hon konstaterade att ultraljudsundersökning var klart bättre på att hitta skador i meniskerna.

Studien presenterades på American Association of Equine Practitioners (AAEP) Convention som hölls i Salt Lake City, Utah mellan 6-10 december 2014. Goodrich beskrev i detalj de båda olika sätten att diagnosticera mjukdelsskador i bakknäna. Hon framhöll att det var svårt att komma åt att se alla delar vid artroskopi och då i synnerhet meniskerna. Vid ultraljudsundersökning är däremot dessa delar lätt synliga och det är lätt att ställa diagnos och prognos enligt Goodrich. I studien ingick 47 knäleder på 37 hästar som både undersöktes med ultraljud och artroskopi. Sammanfattningsvis kostaterade Goodrich:

• Ultraljudet hittade flera och allvarligare skador i meniskerna
• Artroskopi var bättre på att hitta skador i ligamentet som håller menisken på plats, men ultraljudet kunde se skador i detta ligaments fäste på skankbenet (tibia).
• Artroskopi upptäckte mera skador i ledbrosket men ultraljudet hittade flera förändringar i benet under ledbrosket liksom pålagringar i ledkanten

Goodrich konstaterade till slut att vid Colorado State University undersöktes alla hästar med problem från bakknän BÅDE med ultraljud och artroskopi då dessa båda metoder kompletterar varandra väl enligt henne.

De bilder som presenterades från ultraljudsundersökningarna var av mycket undermålig kvalietet. Det var uppenbart att de använde en ultraljudsmaskin med mycket begränsat dynamiskt omfång (låg bildkvalitet). Jämför bilden från studien med en bild från ett modernt ultraljudssytem från toppskiktet av maskiner som vi har på kliniken.

Bild från presentationen i Salt Lake City. Pilen sägs visa en spricka i menisken. Jämför denna bild med bilden nedan från vår maskin så får man en uppfattning om skillnaden i bildkvalietet mellan en  ”billig” maskin och en maskin i toppskiktet. Som i det flesta situationer så får man vad man betalar för.

Bild på en normal menisk med vårt ultraljud

Bild på en menisk med sprickor som är svåra att se med artroskopi.

Så trots att man använt en maskin med låg bildkvalitet så var ändå ultraljudet bättre på att hitta meniskskador. De delar av knäleden som Goodrich tyckte man såg bättre vid artroskopi (ledbrosk och meniskligamentet) kan man se mycket bra med en maskin med bättre bildkvalitet än vad de använde i denna studie. Därmed finns det inte heller när det gäller dessa delar någon anledning att göra en artroskopi.

Inflammation i strålbensbursan är en relativt vanlig orsak till hälta från hovområdet, och nästan uteslutande från frambenen. Ofta kommer hältan akut och kan första dagarna vara kraftig, vilket gör att man ibland tror att hästen fått en hovböld. Då det också är vanligt att hästen blir varm i karled och ballar, samt att man får en ökad puls i blodkärlen bakom kotan ökar också tron på att det rör sig om en hovböld. Den kraftiga hältan avtar dock snabbt (inom 1-2 dagar) och därefter ser man hältan mest som att hästen är stel på morgonen när man tar ut den från boxen. Efter ett tag i hagen ser hästen ofta ohalt ut. Men vid ridning och longering framförallt på böjda spår får man en lätt indikation på att hästen inte är helt bra.

Som kan se på bilden här ovan, så ligger strålbensbursan som en liten ”glidkudde” mellan strålbenet och djupa böjsenan. Det är lätt att förstå vilket enormt tryck det är på alla delarna (strålben, bursa, sena osv) i detta område. Det som kanske inte direkt framgår av bilden är att strålens främre tredjedel ligger rakt under strålbensbursans mittre del vilket (möjligen) har en viss betydelse för uppkomsten av inflammation i bursan. Ett akut kraftigt tryck på strålen, till exempel om hästen trampar på en sten eller dylikt, kan troligen skapa ett så kraftigt tryck mot bursan att man får en blödning i bursan (eller slemsäcken som det heter på svenska). Blödningen och tillhörande skada i bursaväggen är sannolikt tillräckligt för att skapa en inflammation. Att blödningar förekommer i strålbensbursan ser man om man behandlar denna inflammation strax efter att hästen blivit halt. Då får man vid punktion av bursan ofta  blodblandad vätska ur nålen.

Hältan man ser vid en inflammation i strålbensbursan är lite speciell. Den avlastande ”nickning” man ser kommer inte då hästen belastar benet utan först strax innan överrullningen av hoven. Det är ju då djupa böjsenans tryck på strålbensbursan är som störst. Mikrosekunden efter detta moment sätter hästen ner det andra (fram)benet (denna åkomma är absolut vanligast på frambenen men kan också ses på bakbenen) vilket gör det lätt att tro att hältan sitter i ”fel” ben. Om inflammationen får fortgå under en längre tid utan behandling kommer så småningom trakten på denna hov att bli hög. Trots ihärdiga försök av hovslagaren att hålla nere trakten så blir den bara högre och högre.

Obehandlad inflammation i strålbensbursan är enligt min åsikt den vanligaste orsaken till att en häst plötsligt får en hög trakt liknande en bockhov.

Diagnosen är ganska lätt att ställa med hjälp av en bra ultraljudsmaskin med en mindre kurverad givare. På bilden här ovan ser man hur väggen i bursan är ordentligt förtjockad och en kraftigt ökad mängd vätska ses (synovia med liknande sammansättning som ledvätska).

Behandlingen är enkel med den teknik som vi genom åren utvecklat på min klinik. Med hjälp av denna teknik kan man med stor precision träffa strålbensbursan UTAN att med nålen gå igenom djupa böjsenan (vilket är viktigt för att inte skapa en blödning i senan). Om skadan behandlas akut är behandlingsresultatet bra efter bara en injektion av antiinflammatoriska preparat (oftast DMSO eller blandning DMSO/kortison). Men det är heller inte ovanligt att behandlingen får upprepas ett antal gånger. En mycket viktig del av behandlingen är att hästen får en tunn plastsula under skon. Det tycks som detta extra skydd mot stråltryck mot slemsäcken är till stor hjälp för hästen. Man ser nästan omedelbart att det lite korta stickande steget på det drabbade benet försvinner när sulan är på plats och att hästen ”vågar” ta ut steget normalt. Det korta steget kvarstår ofta även efter behandling ända tills sulan kommer på. Tjockare sula eller så kallad PG-sko är inte att rekommendera då sulan måste kunna bukta en aning när strålen växer så att inte ett ”konstant” tryck uppstår mot bursan. Hästar som skos med för tjock sula är ofta bra några veckor men då strålen har vuxit till kommer ömheten och det korta steget lätt tillbaka. Den sula som klart att föredra är en grå plastsula som heter No Shock (från Mutad). Fyllningen under sulan har mindre betydelse vad man använder (silikon, tjärdrev eller annat) men ska helst INTE hamna över strålen. Återkommande inflammation i strålbensbursan är inte ovanligt under ett antal månader efter behandling, men risken för återfall minskar rejält om hästen får ha en sula under åtminstone 3 skoperioder efter behandling. OBSERVERA att sula med så kallad stråltryckare MÅSTE undvikas.

Många källor på Internet beskriver inflammation i strålbensbursan som ”obotligt”. Detta kan inte vara mera fel. Inflammation i denna bursa är inte värre än i andra bursor så det finns ingen anledning till oro om din häst fått denna diagnos. MEN det finns andra diagnoser i detta område som är betydligt allvarligare. Till exempel kan djupa böjsenan skadas där den passerar strålbenet, glidbrosket på strålbenet vid strålbensbursan kan skadas och så vidare och dessa skador leder ofta till en hälta som är svår att rå på.